Sitter och tänker på massa minnen med jojje! När vi red ut i mörkret ett par veckor innan han skulle hem då han var som piggast!
 Han hoppade och kastade sej för nästan allt och barbacka utan nosgrimma satt jag med! Puh gissa om det var jobbigt! Påvägen hem hade dimman kommit och lagt sej tätt över vägen man kunde precis urskilja vilket som var väg och dike!
Vi red in i dimman och halvägs mötte vi ett rådjur som hoppade snabbt ner i diket och ut på fältet! Jojje började tagga sej ännu mer och steppade på stället. Jag kände att han ville hem.
Jag började trava lite försiktigt och höll honom i en stadig form samtidigt såg jag något i diket som såg ut som en människa!
Jag fick panik och pressade in galopp skänklen i jojjes sidor och han flög iväg i full galopp mot stallet. Det enda man hörde var hans hovar som slog i grus marken.
Han satte kurs mot stallet men precis innan asfalten började fick jag sakta av och skritta!
Tur att man hade en häst som man litade 100 % på!
 Kärlek till Love Joy <3<3<3<3<3<3<3<3<3